Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frälsebönder tog del i utskrifningar och bevillningar, utgjorde
den endast hälften mot hvad skattebönderna fingo betala.
Säterierna åter voro för alla pålagor fria, och ehuru meningen
naturligen egentligen var, att adelsmannen blott skulle
kunna hafva en sätesgård, bekymrade man sig numera därom
föga. Det klagades, att man gjorde sätesgårdar för sina
barn, lät en bod eller ett stall gälla därför och satte en
bonde därå. År 1652 beräknade man att här funnos 6,913
hemman, som voro säterier eller därunder inbegripna genom
den s. k. rå- och rörs-friheten. I städerna voro adelns
gårdar fria från all borgerlig tunga, därest ägaren ej bedref
borgerlig näring, och därjämte ägde de adlige godsägarne
rätt att själfve fritt sälja och äfven utskeppa produkterna
af sin jord (bonden fick endast sälja i staden) samt att
tullfritt införa hvad de för eget behof tarfvade. De flesta
af dessa privilegier öppnade dörren för missbruk, och frestelsen
att häraf begagna sig blef för stark. Rättvisan fordrar
dock att erkänna, att samma adel vid åtskilliga tillfällen,
då fosterlandets väl det kräfde, låtit ett privilegium hvila
eller alldeles fara.
Ett annat privilegium var företrädet till högre ämbeten,
betydande såväl genom de direkta inkomster, som adeln
härigenom tillförsäkrade sig, som genom det inflytande och
de indirekta förmåner, som ur detsamma framväxte. Det
var egentligen blott rikets högsta värdigheter som i lag
voro adeln förbehållna, men praxis hade småningom utsträckt
anspråket till en mängd statsämbeten. Då nu statens snabba
utveckling i detta tidehvarf nödvändiggjorde en stark ökning
af ämbetena (Axel Oxenstjerna beräknade de ämbeten, som
borde vara adeln förbehållna, till 800 stycken), men samtidigt
äfven en stegring inträdde i ofrälsets antal och betydenhet,
måste detta företräde för adeln allt mera kännas af de andra
som en orättvisa. Men det kändes äfven som en skymf
genom de ord, hvari privilegiet var affattadt, och den betydelse
som en alltmera bördsstolt adel ville däri inlägga. I 1612
års adliga privilegier hade konungen förbundit sig att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
