Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala Universitetsbiblioteks historia intill år 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
allt som smakade af den papistiska surdegen, kan man
förstå, om man ock måste djupt beklaga, att universitetets
män i sjuttonde århundradet hade så litet sinne för vården
af den katolska medeltidens handskrifter, att de utan
några större betänkligheter kunde låna sin hand till deras
förskingrande.
I förra tider hade både 1i vårt land och på andra
orter patrontillverkningen jämte bokbinderiet varit den
störste förbrukaren af de medeltidsskrifter och tryck på
pergament, som efter reformationen 1 massor gåfvos till
spillo. I universitetsstaden var det endast orgelmakaren,
som uppträdde vid sidan af fredlige bokbindare, för att
spekulera på katolska mässeböcker, latinska postillor och
dylikt, som man ansåg för föga bättre än värdelöst
pergamentsskrap. Redan år 1636 finner man, att orgelmakaren
i Upsala fått löfte af konsistoriet att erhålla så mycket
pergament som biblioteket skadeslöst kunde umbära, för
att använda det till limning å sina bäljar. Visserligen
läser man med glädje två år senare, hurusom samma
konsistorium, när rektor frågar »på hvad sätt orgelmakaren
skall blifva mera pergament mäktig, synes hafva fått
en bättre syn på saken, eftersom svaret blef, att »för de
rariteter och gamla monumenter, som finnas i
permansböckerna, är intet godt låta sådant förkomma.» "’) Men
huru länge denna lofvärda försiktighet fortfarit att göra
sig gällande, kan vara ovisst. Och det säkra är, att något
öfver fyrtio år senare har känslan af hvad man var flydda
tiders minnesmärken skyldig försvagats därhän, att
konsistorium själft går in till kanslärn med begäran att få
gallra och sälja handskrifter. Om Schefferus då lefvat,
hade han för visso satt sig emot en dylik åtgärd, men
på hans plats satt nu sedan den 29 april 1679 Olaus
Verelius, som, med all sin lärdom och alla sina förtjänster
i öfrigt, särskildt om fosterlandets historia, språk och
!) Konsistorii protokoll den 6 april 1636 och 6 juni 1638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
