Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala Universitetsbiblioteks historia intill år 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Rudlbeck år 1661 blifvit rektor, besvärade sig både
professgorer och studenter, att de ej fingo gå i biblioteket:
så ofta de ville, emedan några böcker skulle vara:
förkomna. Då man likväl ej fann rådligt, att låta
.de besökande där hafva fria händer, hittade man på :
.den utvägen att medelst gallerdörrar af mässingstråd
hindra publiken att själf förse sig, hvilket arbete
Rudbeek lät under samma sitt rektorat verkställa.’) Skyddet:
måtte ej visat sig effektivt, ty år 1676 klagade Loccenius,
att böcker förkommo, han visste ej huru. För att hindra
detta föreslog han att flytta dupletterna till Gustavianum
och däraf bilda ett studentbibliotek och i regeln
förbehålla det andra för professorerna. Konsistorium beslöt
att låta göra dubbelt lås för dörren, att ingen skulle
komma in, med mindre att officianterna låste upp (hvilket
onekligen väcker en underlig föreställning om huru
skyddadt det förut varit) och att göra skrufvar till
gallerverken. ”) Ett dylikt studentbibliotek, som Loccenius här
föreslog, tyckes dock redan förut hafva funnits på Gusta-.
vianum. Åtminstone har Rudbeck under sitt rektorat
(1661—1662) föreslagit att därstädes bilda ett dylikt af
dupletter och »ringare editioner», och Scheffer förmäler i
sin år 1666 utgifna Upsalia illustrata, att i öfvervåningen
af Gustavianum fans ett rum för bibliotheca studiosorum,
Kanske det före år 1676 har blifvit indraget!
Konstitutionernas föreskrift om låntagares skyldighet
att inskrifva sina lån och namn i en lånebok har sannolikt
från början råkat i förgätenhet, tills Schutz år 1682
genomdref dess upplifvande. Låneboken för hans tid är dock
försvunnen, ty biblioteket äger ingen äldre än för år 1694.
Man fann lätt, att det var oändligt bekvämare att sända
en liten biljett, en s. k. sedel, till biblioteket för att
rekvirera hvad man behöfde. Och detta själfsvåld förde
1) Se Olof Rudbecks Bref 1. Upsala 1893, s. 57.
?) Konsistorii protokoll den 10 maj 1676.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
