Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
ADOLF HEDIftf
Visserligen uppgifver frih. De Geer att »Europa en
gång beslutit unionen», men detta påstående är, såsom
vi i det följande skola visa, gripet ur luften. Europa har
ej åtagit sig någon förpliktelse och har ej heller någon
rätt att på den skandinaviska halfön upprätthålla vare sig
en dynasti eller ett visst statsskick. För öfrigt har
be-mälda »Europa», såsom vi äfven skola påminna om, många
många gånger tåligt fördragit och ej funnit sig allt för
illa af större politiska skakningar och deras resultat, än
den eventualitet, hvilken frih. De Geer mera poetiskt än
statsvetenskapligt betecknat såsom ett »lösryckt Norge,
utkastadt i rymden».
Frih. De Geer talar om Europa, såsom vore det en
organiserad association af stater, ägande en erkändt högsta
beslutanderätt öfver de särskilda medlemmarna — hvilkas
suveränitet således försvinner inför associationen! — och
påtvingar dem sin vilja. Men det är ingenting annat än
en lek med ord att tala om detta Europa, oeh ordlekar
äro alldeles oanvändbara till fixerande af en rättsfråga.
Europa har ej beslutit unionen, hvilkens vidmakthållande
är en fråga mellan Sverige och Norge, och deras
folkrättsliga suveränitet är ej beroende af unionen, utan utgör
unionens förutsättning, sådan denna enligt
föreningsfördraget består. Europa känner mycket väl att unionen
mellan de två hvar för sig bestående själfständiga staterna
Sverige och Norge, (»knappt mer än en personalunion»,
enligt frih. De Geer) är deras egen sak, ej underkastad
någon europeisk kontroll. Den försyn och dårars
förmyndare, hvilken nu åkallas under Europas vokabel, fanns
ej till 1814—1815. Existerar den numera? Lyckligtvis
icke — lyckligtvis, ty hvad skulle den i sakernas
nuvarande skick kunna vara? På den frågan har lörd Russel
gifvit ett tänkvärdt svar med anledning af en från
Tuilerierna inspirerad ströskrift (Francois Joseph et V Europé), på
hvilken lörd Cowley fäst hans uppmärksamhet. I en
depesch till engelske ambassadören i Paris den 24
december 1860 svarade lörd Russel:
»Jag förbigår för närvarande denna skrifts hnfvndföremål, men
mot slutet förekommer där ett råd, som delvis hördes redan i fjol
med hänsyn till Italien, och som endera dagen kan framträda som ett
allvarligt förslag. Detta råd går ut på att en ny Helig Allians skulle
bildas, att en areopag skulle afgöra alla europeiska frågor, att alla
klasser skulle hämta nytta af denna mycket lärda och välvilliga
korporations upplysta vyer. Det var ej svårt att under detta förslags
förtäckta ord uppdaga en gammal fiende till Europas oberoende. Ett
råd, som gjorde anspråk på att representera alla nationer och omfatta
alla intressen, skulle snart blifva ett intrigcentrum och ett verktyg för
de dristigaste och minst samvetsgranna bland de stora makterna. Dess
beslut skulle komma att riktas mot ali olikhet i institutioner och ali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
