Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkare så långt tillbaka som mänsklig hjärna arbetat för vårt
släktes lycka. Men i våra dagars storborgarpress är hon obekant.
Där skall allt ses ur inskränkthetens synpunkt, där skall rikt
folks fåfänga och dumhet smekas, och samhällets skuldbörda
i varje liten notis vältras över på den krossade individen. Denna
press fyller med glans sin post som kyrkans och prästerskapets
arvtagare och efterträdare.
Litteraturen har dock icke alltid varit så allmänt
prostituerad som i slutet på den kapitalistiska aeran. Vi fira i år
hundraårsminnet av en stor tilldragelse, som icke blott givit
jubileums-ämnen åt herrar storborgare och salongsliberaler, utan ock
efterlämnat månget värdefullt minne och humbugsfria försök
att inrätta samhället i överensstämmelse med folkets rättskrav
och vetenskapens utslag. Den franska revolutionen av 1789 var
visserligen endast borgarklassens revolt mot feodalismen med
massornas olönade bistånd, men hon efterföljdes av en annan
revolution 1793, som för ett ögonblick lade makten i
folkets händer och byggde den demokratiska republiken på det
oinskränkta massväldet. Denna period av revolutionen är litet
känd av folk i allmänhet, mest under namnet »skräckväldet»,
och på allt sätt vanställd av de borgerliga historieskrivarna.
Men hon var icke desto mindre det mest lysande tidevarvet
under den franska revolutionen och har åt en eftervärld lämnat
i arv de vackraste bevis på att massornas välde och endast det
är den enda jordmån, varur de äkta och verksamma sociala
reformerna kunna uppspira. Under 1793 års republik var det
som man sökte förverkliga det moderna samhällsidealet, det
allmänna broderskapet, och betraktade stat och kommun icke
som en härskande klass’ organ utan som institutioner för den
allmänna välfärdens befrämjande.
Redan den Lagstiftande församlingen hade år 1792 antagit
en lag till förmån för de oäkta barnen, på förslag av en ung,
skön kvinna, som inställt sig för dess skrank och i »naturens
namn» fordrat statens skydd för dessa olyckliga, vilkas lott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
