Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 13. Återfunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- i87 -
gingo sin väg och för en stund sedan kommo andra, som
buro bort henne».
»Buro bort henne — hvart?»
Sten svarade med ett kort, doft skratt.
Med ett anskri föll Gerda ned på knä bredvid gubben.
»Död! Död! Mamma är död!»
Sten började nu rycka upp sig ur sin slöhet, så att han
allt mer förstod situationen. Han sträckte ut handen och
fattade Gerda i håret.
»Nu har jag dig, du förbannade! Och nu skall jag slå dig
i bitar! Ser du, hvarthän ditt lättsinne fört oss?»
Hon lade knappt märke till hans hårda tag. Hon jämrade
sig blott! »Död! Död!»
Ögonblicket derpå trampade gubben på några glasskärfvor,
och det gaf genast hans tankar en annan riktning.
»Brännvin!» lallade kan. »Du är ju en fin dam numer
och håller dig med rika älskare. Gif mig en femma bara, så
är du åter min dotter».
Gerda svarade ej ett ord.
»Jaså, du vill inte, nå vänta bara. Då skall jag ta’ dig i
ditt fina hår och släpa dig till din älskare, så får jag ändå en
slant. Antingen skulle vi skaffa rätt på dig eller också flytta.
Gumman min sökte dig förgäfves dag och natt och tog döden
på sig under sökandet. Men jag hade bättre tur. Nu skall
Bark få dig tillbaka, och jag får bo kvar i den här hålan».
Af hans ord kunde Gerda nu göra sig ett begrepp om
hur allt gått till. Då hon reste sig för att springa sin väg,
reste fadern sig också och tog fast i hennes kläder.
»Du stannar här, säger jag. Jag skall ge dig för att
rymma. Du — du!»
Hennes stora feberglänsande ögon mötte hans.
»Hvad vill du mig mera, pappa? Släpp mig!»
»Håhå nej! Du tänker förstås smita ifrån mig. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
