Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, tack jag reder mig.
— Talar ni sanning nu?
— Ja! ljög jag fräckt.
— Nej, det gör ni inte!
Och han tog upp en femtilapp, stoppade den i
min västficka och sade: — Var nu inte generad! Ni
kan ju göra någon liten sak åt mig för den där
pengen. Tror ni inte att jag själv varit med om sånt
där som ni? Jojomensan! Och nu har monsieur
Coquelin givit biljetter till Les précieuses ridicules åt
er och några av era kamrater. Kanske pengarna
passa bra till litet ekipering — va?
Överlycklig störtade jag ut till kamraterna i
ateljén bredvid och berättade att vi voro bjudna på
teatern av Coquelin. Biljettpriserna voro så höga
att vi icke ens i våra blygaste drömmar tänkt oss
möjligheten att komma dit.
Ännu står den teaterkvällen för mitt minne som
den underbaraste jag upplevat. Men Coquelin var
ju också enastående. Jag har en annan anledning att
komma ihåg den, ty vi superade naturligtvis efteråt
på Operakällaren och på hemvägen blevo Olle och
Otto infångade av polisen och kastade i fängelse på
grund av illa dolda glädjeyttringar. Som tränad
uppsalagruffare under Raabs egid — höll jag på
att säga — lyckades det mig att få ut de två
bråkstakarna ur arresten. Det gick på grund av en så
kallad tillfällighet, ty medan jag höll på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
