Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandning av ljuvhet och allvar i granit. Stora skogar susa
där än — åtminstone på de områden där det skulle
ha varit oekonomiskt att försöka ta bort skogen.
Geologiskt intressant är detta småländska högland
också på grund av de så kallade skurorna, djupa och
långa rämnor i landskapet. I denna sönderslitna
terräng bor ännu Pan, vår speciellt småländska och
möjligen blonda naturgud. Jag kan icke säga att jag
har sett honom, men jag har känt hans närvaro. Vore
jag skald skulle jag beskriva honom och ljuga ihop
en halvt klassisk, halvt nordisk hednisk figur med
älgklövar i stället för de helleniska bockfötterna. Jag
skulle begåva honom med ragg av granlav och ge
hans lemmar färg av furugrenar med sol på — och
hans vittring skulle vara en blandning av tallbarr, en
och björk. Kanske skulle en liten aning — un
soupçon — av hägg och liljekonvalje inte missklä honom
— åtminstone om helgdagarna, då han väl får ta sig
ledigt som den bonde han är — gammaldags, seg,
stark och helgdagstrött.
Men jag märker att jag håller på att lämna mitt
egentliga ämne och ge mig in på skaldens farliga
gungfly, där porsen slår dem åt huvudet, där
hjortronen glöda och tranbärens revor skönt korsa tuvorna
och få diktens heroer att falla framstupa under den
vilda men rytmiska framfarten.
Nu vill jag söka återfinna den logiktråd jag nyss
släppte ur händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
