Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. von Eckermann: En exposé över svensk järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
H. VON ECKERMANN
och Norberg och andra gruvfält varpå vår bergshantering levt högt
under århundraden närma sig med osviklig visshet och med stegrad
hastighet den tidpunkt, då ekonomisk brytning i tillräcklig
omfattning blir en omöjlighet.
Vid första påseende kan denna tidpunkt ännu tyckas ligga
avlägsen, men den rycker betydligt närmare, om man även tager i
betraktande resultatet av de nya djupborrningarna i
Lapplandsgruvorna, som i Karuna blottat oanade mängder högprocentig fosforfri
s. k. A-malm, — den malm som riksdagen på sin tid velat
reservera för inhemsk förbrukning, och vars andel i den totala malmarean
befunnits öka från 7,9 % på 80 meters djup till 30,0 % på 225
meters djup. Att här en ekonomiskt billigare brytning är möjlig
och måste komma att förlägga tyngdpunkten av vår malmtillgång
för inhemsk förbrukning till Norrland synes lika ofrånkomligt, som
att man för framtiden måste inom överskådlig tid anse den svenska
kvalitet järntill verkningens behov av malmer säkerställt.
Mera bekymmersam är träkolsförsörjningen.
Redan krigs- och krisåren gingo hårt åt kolvedstillgången genom
Bränslekommissionens avverkningar inom de bäst och för kolning
billigast belägna avverkningstrakterna, — och medförde en
minskning i det tillgängliga kol Vedskapitalet av minst 17 miljoner
kubikmeter. Men den stora för varje dag växande faran, särskilt för
Bergslagens träkolsbehov är pappersmasseindustriens enorma
kapacitetsökning under de senare åren. Den totala svenska
massaindustrien, som vid sekelskiftet icke hade en större kapacitet än 200.000
ton om året, har nu nått upp i en årlig produktion av bortåt 1,5
miljoner ton och synes vara i ständigt fortsatt utveckling, och det
är ej endast det klenare granvirket, vilket tidigare i huvudsak
förbrukades i sulfitfabrikerna och träsliperierna, som nu hotas att
fråntagas järnverkens kolningar, utan även det för järnverken mycket
värdefullare furuvirket, som konsumeras av sulfatindustrien.
Tillverkningen av sulfatmassa för år 1914 uppgick till 146.874 ton, men
ökas dagligen, och beräknas med de fabriker, som nu äro under
byggnad, att nästa år uppnå en produktionskapacitet av minst 3 à
400.000 ton, och på vissa älvar i Norrland t. ex. Ljusnan, där dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
