Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. Ax. Appelqvist: Konkurrensen mellan järnväg och sjöfart som transportmedel för massgods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONKURRENSEN MELLAN JÄRNVÄG OCH SJÖFART
201
När på så sätt båda parterna, järnvägarne och vattenvägarne,
rustat sig, blir givetvis konkurrensen mycket lätt skarp.
Sveriges långsträckta kuster och farbara inre vattenvägar ha
medfört, att ett stort antal hamnstäder uppstått. Varje hamnstad söker
naturligtvis draga till sig trafik, och den söker därför ordna ett
trafiksystem inåt landet. Då trafiken på de inre vattenvägarne i
Sverige ej kan försiggå hela året, och sjötrafiken aldrig kan
omfatta alla varuslag, måste hamnstäderna även söka få järnvägslinier
dragna till sig, varigenom staden året om kommer i förbindelse med
sitt uppland. Hamnen bör söka förmedla varuomsättningen med
detta uppland. Sjötrafiken bör användas så länge och i så stor
omfattning som förhållandena medgiva, då sjöfarten i regel kan arbeta
med lägre frakter än järnvägarne. Industrien utmed kanaler och
inre vattenvägar har självfallet intresse av att i så hög grad som
möjligt utnyttja den billigare vattenvägen.
Industri och handel söka naturligtvis att spela ut järnvägstrafiken
och sjötrafiken mot varandra och härigenom kan uppstå en
mördande konkurrens. Förr var denna konkurrens kanske icke så starkt
framträdande, om ock, såsom förut nämnts, likväl alltid förefintlig;
man sökte då icke att till järnvägen draga gods, som hade sin naturliga
väg på sjön eller tvärtom. Men nu ser man hur järnvägarne
t. o. m. söka föra godset de egendomligaste omvägar. Man håller
höga frakter för gods från en plats i landet ned till närmaste hamn
och tvärtom, men noterar kraftigt nedsatta frakter om detta gods
sändes på järnväg ända fram till destinationsorten. Man noterar
alltså betydligt lägre frakter mellan inlandet och hamnstäderna
resp. mellan hamnstäder än på samma distanser inom landet, där
sjötransporter icke kunna ifrågakomma. Ej sällan blir frakten för
gods från längre bort belägna platser billigare än från närmare
belägna. En tydlig önskan att hålla godset på järnvägslinjen
framträder i särskilt statsbanornas taxepolitik.
Ett typiskt exempel på konkurrens mellan sjö- och järnvägstrafik
kan här anföras.
Svensk utrikessjöfart har först under de senaste årtiondena vunnit
någon avsevärd utsträckning och större delen av Sveriges import av
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
