Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. Ax. Appelqvist: Konkurrensen mellan järnväg och sjöfart som transportmedel för massgods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONKURRENSEN MELLAN JÄRNVÄG OCH SJÖFART
205
att uppsamla gods från städernas uppland, utan sträcka sig till andra
hamnars naturliga trafikområden. Ett exempel har man i
Norrköpings stads strävan att skapa en järnvägsförbindelse direkt på
mellersta Sverige, ehuru denna landsdel redan har utmärkta
järnvägsförbindelser med t. ex. Värtan och Oxelösund samt genom Södertälje
kanals utbyggnad fått betydligt förbättrade sjöförbindelser. Detta
exempel är typiskt för hur man i konkurrensivern framkallar en
överorganisation av trafikväsendet, vilken naturligtvis är skadlig för
landet i sin helhet.
Det är ostridigt, att landets industri behöver nedsatta frakter för
såväl råvaror som produkter för att kunna komma igång, och därför
vore det bättre, om järnvägarne sökte koncentrera sina
nedsätt-ningar för exportgodset till närmaste exporthamn, i stället för att
splittra sina intressen och göra nedsättningar här och där.
Den industri, som i förut angivna fall på grund av
järnvägskonkurrens erhållit lägre frakter för sitt gods till Italien, har utan
tvivel nu fördel därav, men det är därför ej sagt att fördelen blir
bestående för framtiden om sjöfarten ej hålles vid liv.
Med »affärsdrivande verk» avses icke konkurrens på liv och död
med enskilda företag, utan en vinstbärande verksamhet.
Det måste synas betänkligt att just i dessa tider genom konstlade
medel ytterligare öka den osäkerhet, som kännetecknar näringslivet.
Hamnarne, de där bosatta köpmännen och de där arbetande redarne
ha i långa tider sökt anpassa sin organisation för varuomsättning
med ett visst naturligt uppland. Vilken skadlig oro och
kraftförbrukning betyder det icke, om detta naturliga samband mellan
handelsplats och uppland plötsligt avbrytes? Även om avbrottet endast
är tillfälligt, är det till stor skada ty en ny störning inträffar, när
man skall återgå till den gamla fåran.
Om man frånser resultaten av en osund taxepolitik, måste det
sägas, att det är långt billigare att transportera varor på vatten
än på land. Billigare och därför nationalekonomiskt riktigt.
Järnvägar och vattenvägar äro helt visst till för att komplettera
varandra, icke för att genom osund konkurrens förstöra affären för
varandra och blott bringa oreda inom näringslivets organisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
