Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»MÄSTER PÅVEL MÅ TALA!» sade åldermannen i
kanngjutare-ämbetet och klappade ljud.
Mäster Påvel steg upp. Han kastade en forskande blick
öfver det församlade ämbetet med mästare och gesäller
och började tala:
»Ålderman, mästare och gesäller! Likmätigt min rättighet
och uppfordrad af min känsla för det billiga har jag
beslutat framlägga ett förslag, som visserligen icke
i år kan påräkna något bifall, kanske icke nästa år
heller, men just därför skall det fram nu, så att det
får tid att hvila, eftersom ju alla stora frågors
öde är att hvila. Vällofliga kanngjutare-ämbetet
i Stockholm har haft sin gagnande tillvaro i
tvenne århundraden, och dess stadga eller skrå har
under dessa århundraden trotsat tidens angrepp och
förblifvit i sitt ursprungliga skick. Men hvad som
däremot icke kunnat stå mot tidens stormar, det
är de yttre omständigheter, under hvilka ämbetet
haft sin tillvaro. När ämbetets skrå gillades
och stadfästes af konung och råd, ägde Svea rikes
hufvudstad en folkmängd på åtta hundra borgare; nu
har denna folkmängd fyrdubblats. Ämbetets stadga
bestämde för två hundra år sedan, att mästarnes
antal endast skulle vara fyra; denna stadga uppstod
i den vällofliga afsikten att skydda handtverket mot
fuskare och bönhasar. Nu har skyddet genom ändrade
omständigheter blifvit motsatsen mot hvad det var
afsedt att vara; skyddet har blifvit förtryck.»
Åldermannen grep efter klockan, och ett doft sorl
hördes i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
