Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Martin lyftade sin hvita hand och bet i de väl skurade
naglarne. Därpå vände han sig till afskrifvarne och
sade:
»Hereticus ille!»[1]
»Licet inspiciatl Est homo impudicus et valde
periculosus, quem in oculis habere opus est», [2]
sade föreläsaren för renskrifvarne.
Mannen vid dörren fällde hufvudet, om för att dölja
ett löje öfver munkens dåliga latin eller af blygsel,
att han icke förstod det klassiska språket, var svårt
att afgöra.
»Stig på du», sade Martin, »och se efter hvad som
finns!»
»Finns den heliga skrift?» frågade mannen ödmjukt.
Martin gjorde stora ögon, ty bibeln var bland de
förbjudna och sålunda undangömda böckerna, men det
ville han icke säga, därför sade han något annat.
»Om den finns? Jaja men! Hvad skall det vara för
en version? Septuaginta, vulgata, kaldaica, graeca,
syriaca? Säg ett ord bara!»
»Jag skall vara mycket förbunden, om jag får se på
grseca», sade mannen.
Martin såg ut, som om han fått ett slag i
pannan, och renskrifveriet afstannade för ett
ögonblick. Klostrets, lärdomens och de hvita händernas
anseende stod på spel. Martin sökte en yttersta
räddning.
»He kaine diatäke?» [3]
frågade han.
»Ha kainä diatäke», svarade mannen rättande.
Nu blef den lärde brodern förlägen; han måste ljuga.
»Den är för tillfället inlåst», sade han, »och
gardianen har rest bort och tagit nyckeln med sig;
men vill han icke se på de epistlar, som ligga framme
här?»
Mannen tackade och nalkades stillatigande pulpeterna,
där han snart försjönk i läsning.
Martin blef dyster och grubblande och skulle snart
hafva fallit i sömn igen, om han icke plötsligen
blifvit uppryckt af ett skrik bortifrån fönstret,
där Franciskus underhållit sig med den metande
svartbrodern.
»Har ni hört? Har ni hört?» väsnades denne och for
upp. »Har ni hört den nya uppfinningen tyskarne
gjort?»
Nej, det hade man inte.
»Jo, tyskarne ha funnit opp, att man inte behöfver
skrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
