Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
åt den verkan de sex saffransgula ståndarknapparne
gjorde, ty det var icke många tillfällen till
färgverkan i de hvitklädda figurerna. Men när han
dagen därpå kom in i kyrkan för att återtaga sitt
arbete, såg han, att man strukit öfver stån-darne
och lämnat den öppna kalken tom. I någon utredning
af frågan hade munkarne icke velat inlåta sig, och
Botvid trodde, att detta härrörde af några troslärans
hemligheter, som ej fingo röjas.
Emellertid hade han ängeln färdig och stod nu i
beredskap att lägga hand vid jungfrun. En sträng
fasta, nattvak och andaktsöfningar hade försatt honom
i ett uppskakadt tillstånd, och han kunde ligga i
timmar under bön i den kalla kyrkan, anropande den
heliga jungfrun, att hon måtte uppenbara sig ett
ögonblick och visa honom sitt himmelska anlete. Men
uppenbarelserna uteblefvo och Botvid ansåg sig icke
nog värdig att med pensel och färg för människor,
som voro heligare än han, tyda de himmelska
hemligheterna. Hans sinne var alltför upptaget med
jordiska ting, hvartill i synnerhet det bidrog,
att han måste bo utom klostret, och han sålunda
icke kunde underlåta att träffa och samtala med
andra människor. Han hade nämligen fått sin bostad
sig anvisad i det gamla huset, där en världslig
slottsvaktare med en enda dotter voro hans grannar
och hvilka han ofta träffade, ehuru han hade sin
mathållning i klostret och endast var i slottet om
nätterna.
Botvid hade tillbragt sin barndom i ett hem bland tre
bröder; någon syster hade han aldrig haft, hvarigenom
umgänge med unga flickor för honom försvårats. En
naturlig blyghet nekade honom att söka kvinnligt
sällskap, hvaraf han så småningom intogs af en viss
fruktan för det andra könet. Han ville så gärna närma
sig dem, men han vågade icke. Genom denna obekantskap
med den andra hälften af mänskligheten växte hos honom
höga tankar om dess företräden, och han erfor alltid
vid åsynen af en ung flicka en känsla, såsom han
befunne sig inför ett högre väsen. Portvaktens dotter,
som var den enda kvinnliga varelse han såg om dagarne,
hade gjort ett fruktansvärdt intryck på honom. Ibland
vågade han icke hälsa henne, och han såg på henne
endast då han stod osedd uppe i sitt kammarfönster
och hon befanns nedanför i trädgården. Men när han
själf gick ut ur slottet för att besöka klostret och
han visste, att hon stod i sitt fönster, då rock det
i benen på honom och hans gång blef osäker, så att
han måste ta märke på en grind-
Sfrindterg-, Svenska oden och äfventyr.
9 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
