Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstladt, eller kommo fuxarne, som stodo i
kyrkstallet, fram och inverkade störande. Slutligen
var man ute i luften igen och tog en färd åt
åkrarne. Snön hindrade hvarje närmare utlåtande
om grödan, men Per visade hvar höstsäden stod, hvar
vårsäden skulle stå och hvar trädan låg. Och så skulle
man känna på bryggveden, om han var torr, och titta
på halmdösen, om han var sur; och därpå se efter,
om bina fröso i sina hybblen och om gässen hade för
varmt i sitt hus.
Under tiden blef det förmiddag, och det ringde
snart samman till högmässa. Och då gick man åter i
kyrkan och sof en blund till midda’n, då man gick
hem att äta. Och man åt i timmar och tre, sedan höll
man skymning. Gub-barne lågo på hvar sin bänk och
halfsofvo; gummorna sutto vid Spiseln, där glöden var
lagom för att bevara skymningen utan att göra mörkt,
och småpratade om väfnad och bakning. Mats och Karen
hade tagit plats på en kista och hviskade om sina
angelägenheter. Olle bodsven hade fått fatt i Lisa
och Jöns dräng i husets piga, och de sutto på golfvet
och gissade gåtor, hvilka lilla Sven hade mycket bry
att få reda på.
Men glöden i Spiseln blefvo allt sömnigare, samtalen
dof-vare; gubbarne snarkade och läto som bromsar i
trästop; gummorna nickade, och Mats och Karen smögo
närmare till hvarann; drängarne och pigorna tystnade
också, och snart befann sig hela huset i en samfälld
middagsslummer.
Mor i huset vaknade först, och då var det alldeles
mörkt; hon blåste eld i Spiseln och tände ljus;
gubbarne vaknade så småningom, och det blef rörelse
i stugan. Gossar, flickor och gummor satte sig i
julhalmen omkring Spiseln för att knäppa nötter och
tala om sagor. Fader Paul tog fram en kutting spanskt
vin, som han och Per skulle smörja sig med under
samspråk och kortspel, hvarmed den långa vinterkvällen
skulle fördrifvas. När de fyllt sina bägare och
druckit hvarandra till, hvarvid Per anmärkt, att
vinet var honom för sött, tog Paul djärft ett tag
i samtalstrådarne för att få dem på det rediga och
började:
»Nå, bror Per, vill du nu byta ett ord om det
andra-andra, så ta’ vi ur svickan och låt det rinna.»
»Det synes mig godt», sade Per, »men jag har alltid
menat, att när den rätte Abraham kommer, så dansar
Sara. Väll Hvad sätter du upp för pojken?»
»Lik mycket som du för flickan.»
Strindberg, Svenska öden och äfventyr.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
