Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvermannades och togs till fånga; bruden – min syster
– blef vansinnig. Hon sitter nu här, under våra
fötter, dold af mig, med kafle i munnen, att hon
icke skall röja sin vistelseort; och hennes brudgum
– ja, han skall i dag föras i triumftåget och sedan
rådbråkas. Det var en rolig historia! Klappa händerna,
Menelaus!»
Narren sprang upp från sin plats, kastade mössan på
marken, trampade på den och ref i sitt skägg.
»För Jesu namn, klappa händerna, han ser på oss»,
hviskade marskalkinnan.
»Nej», sade narren. »Häng mig i fotbladen på en
korfpinne och skär af mig ögonlocken, men nu ska’
ni höra min historia – utan bok, utan spegel, utan
handklappning!»
»Vid Kristi försonarens kors, tänk på oss åtminstone;
han har öppnat fönstret och hör hvart enda ord du
säger!»
»Dess bättre! Han skall höra det af mig, när inte han
får höra det i kyrkan eller däruppe i sina rum! Här
har ni min historia: Jag var djäkne vid en liten kyrka
i norra Bleking, men jag är svensk, född af svenska
föräldrar. En djäkne är en, som passar upp prästen och
säger amen, när han säger ja. Jag ledsnade på att säga
ja och var mera född till att säga nej. Jag tyckte om
en flicka, jag som alla andra mankön. Men vi kunde
aldrig få så mycket, så vi kunde flytta ihop, men
ett barn fick vi. Och så for jag upp till Stockholm
och blef den jag är! Huru? Det minns jag ej! Men jag
trifdes godt och var stolt öfver, att jag var den
ende, som fick säga ett sant ord i hela svärmen. Men
det var inte för att säga sanna ord jag var anställd,
utan för att säga dem på ett lustigt sätt. När jag
upptäckte det, blef jag led på sysslan, men det var
för sent att söka en annan, och dessutom, min son
växte upp, jag sparade åt honom och modern. Han var
aderton år i år. Kriget bröt ut. Hvarför? Därför att
danske konungens målare målade tre kronor i stället
för fyra på kungens vagnsdörr, eller därför att
svenske kungens amiral begick ett fel i hälsningen
med kanonerna någonstans långt på sjön som ingen
såg? Hvem kan svara på det? Det blef krig! Ni har
själf nyss talat om det! I morse tog jag en roddbåt
och for ut på strömmen; där lågo tre stora kreijare
för ankar och torkade bonnetterna. På fartygen –
jag har fritt tillträde öfver allt – såg jag syner,
som jag aldrig glömmer. Det var blekingsbor, som
begått det brottet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
