Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu märke till sina syner hon haft som ung flicka, räknade
ihop därtill den underbara förmågan att locka just den unge
mannen till sig, som hon ville äga, erinrade, huru hennes
grymma önskan att bli fri från den besvärande modern just
i behaglig tid blef uppfylld, tänkte på det lyckosteg hon
tagit, då hon råkat gå till häxan på Blasieholmsbron och
rädda den unga fröken – utan tvifvel, hon tillhörde de
utvalda, de med dubbel syn begåfvade, och stod under en
högre makts inflytande. Men hvilkens?
Hon fällde ögonen på boken, blef intagen af en ny fasa
och sprang upp för att ställa boken på sin plats. Men se,
då kunde hon icke återfinna den bruna boken med
knäppena. Hon var alldeles viss, att den stått där, på den
hyllan, men nu stod en annan där i stället. Eller var det
icke den hyllan? Jo, det var den, just den.
Det hördes steg i salen utanför, och oförmögen att kunna
besluta sig, hvar hon skulle ställa undan den farliga boken,
stoppade hon den i sin kjortelsäck, i samma ögonblick som
fröken Ebba inträdde i biblioteket.
Med strålande blickar och rosiga kinder gick den unga
fröken emot sin väninna, kysste hennes änne och frågade,
hur hon befann sig. Och då hon såg dennas blekhet och
upprörda tillstånd, föreslog hon, att de skulle gå ned i
badhuset och friska upp sig, hvaremot Tekla icke hade något
att invända.
Sedan de därför hämtat badlinnen, kam och svamp, gingo
de båda väninnorna neråt stranden genom den doftande
parken. Tekla hade svårt att säga något af fruktan att
röja sin hemlighet, och hon kände den förfärliga boken
bränna i fickan, då slutligen fröken Ebba, som erfor det
tryckande i tystnaden, plötsligen stannade, lade sina händer
på väninnans axlar och frågade med den mest öppna min
i världen:
»Kan du gissa, hvar jag varit denna morgon?»
Tekla ryggade, och tvekande, huruvida hon blifvit
upptäckt eller ej, svarade hon:
»Nej, käraste, hur skulle jag veta det?»
»Ja, då säger jag det inte», återtog fröken Ebba.
»Åh jo, säg», bad Tekla.
Fröken Ebba öfvertänkte ett ögonblick, hvarpå hon sade
liksom för sig själf:
»Jag får bara ondt af det efteråt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
