Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
slut på den sorgligaste af alla sorgliga
sjukdomar, skred man till domens affattande.
Kyrkoherden i Storkyrkan föreslog, att den
anklagade skulle först medelst tortyr tvingas till
bekännelse. Detta afstyrkte assessor Hjärne, både
emedan en bekännelse, som aftvangs, icke betydde
något annat än en undflykt från smärtor, och emedan
det visat sig å andra sidan, att personer, som önskat
en offentlig dödsscen, påtagit sig hvad som helst,
under det andra och de flesta vidhöllo med lögnen in i
dödsstunden, dels därför att de voro kränka hufvuden,
som icke kunde skilja sanning och lögn, och därför,
när de ljugit länge, trodde själfva, att de talade
sanning.
Lagman Chronander ville följa lagens bokstaf och
fa domen på samma straff, som skulle drabbat den
oskyldigt anklagade, om hon blifvit fälld.
Häremot invände häradsdomaren Canterhjelm, att,
alldenstund fröken Ebba von Schlippenbach blifvit
anklagad för häxeri, och häxeri numera icke ansågs
vara någonting alls, allraminst straffbart brott,
skulle hustru Clement sålunda, enligt föregående
yrkanden, bli strafflös.
Därpå utspann sig ett längre meningsutbyte,
om huruvida den brottsliga afsikten skulle vara
grunden för straffet, eller om handlingens följder
måtte varda normen, men utan att man kom till något
afgörande. Sekreteraren Austrelius trodde, att hustru
Clement, såsom förklarad sinnessjuk, måste inspärras
på hospitalet.
Däremot reste sig assessor Hjärne och erinrade,
att han hos den anklagade både läst en viss
sinnets förvirring, men äfven en hjärtats ondska,
och bad att få domen så fallen, att den både blef
en vedergällning för den onda afsikten och på
samma gång ett afskräckande exempel för andra, som
missbrukat lagen för enskildt hat, samt att straffet
tilllika blefve så verksamt, att det uppfyllde sitt
hufvudändamål: hindra den brottsliga att förnya
sina illgärningar. Detta straff finge icke vara
döden, då hustru Clement och många med henne åtrått
dödsstraffet såsom ett uppseendeväckande framträdande
ur det obemärkta, hvilket kastade en falsk glans af
martyrgloria öfver den brottsliga. Endast fängelset
med dess glömska, dess försakelser, dess smärtor kunde
här vara på sin plats, men icke lifstidsfängelse,
ty beröfvad hoppet om att fa visa sin bättring ute i
lifvet, skulle all förbättring tillintetgöras. Röstade
för tio års rasp och spinnhus.
29*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
