Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan i Tistedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyget, så att endast formen af en något för hög panna
kunde skönjas.
En däfven lukt af vått läder, nyslaktadt kött och
ammoniak spred sig i rummet och tycktes med sina
dunkla erinringar om skröplighet och förgängelse
neddraga de sörjandes ett ögonblick uppspringande
känslor.
Medikus ernade sätta sig på slagbänken, men åsynen
af den kungliga värjan höll honom tillbaka och
liksom påminde, att man ej sitter i konungens
närvaro. Förlägen blef han stående en stund, såsom
om han väntat en befallning eller ett tillstånd att
draga sig tillbaka, alltjämt med ögonen fästade på
den mörka gestalten.
»Herre Jesus, han rör på sig!» hördes löjtnantens
halfsläckta röst bakom kirurgen, som i detsamma
ryggade och med vidt uppspärrade ögon betraktade det
sällsamma fenomenet, huru liket liksom sträckte på
sig, när senor och band slappnade, innan likstelnaden
inträdt fullständigt.
»Det töjer sig bara i ledgångarne», försäkrade
medikus; »och vi få frost till morgonen. Men nog är
han slut alltid, det är han! Och ...», han dröjde
på orden, »jag tror inte han går igen. För han hade
aldrig varsel, mer än en gång ...»
»Vill inte medikus ändå se efter, hur det kan vara!»
bad löjtnanten, antydande en viss fruktan att få
se den döde stå upp. »Nog stod jag i grafven, när
skottet föll och vi båda sett hvar det tog, men man
vet dock exempel på, att kulor ...»
»Nej, herre, aldrig har jag sett kulor gå genom
tinningar utan att det blef döden!» afslöt kirurgen
samtalet och tog med detsamma tillfället i vingarne
för att aflägsna sig ur likrummet.
»En sällsynt man, det var det för visso», låg
kirurgen om en stund på sin säng ute i stugan och
småpratade för sig själf, under det han kämpade
med sömnen ... »Det är som om själens kvaliteter,
perfektioner och debiliteter vandrade genom materiens
substrater ... De gamle Egypterna kallade det
metempsykosen eller själavandringen, och vi säga
endels att det är påbrå ... ehuru ofta genom en
naturens lex contradictionis eller motsättningens
lag de negativa egenskaperna bytas i positiva
... Var inte farfadern tionde Carl en fyllhund,
en flickjägare, en slåsskämpe. Men Carl den tionde
födde nykteristen och kvinnohataren Carl den elfte
... se, nu börjar motsättningarne, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
