Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade förefallit den unga flickan så sällsamt, oinvigd
som hon var både i libertinlifvets hemligheter och
politikens skurkstreck, att hon, i förlitande på sin
kunglige kavaljers bättre förstånd om det passande,
helt och hållet hängifvit sig åt det ovanligas
retelser. Lefvande ensam med mor och syskon i
Stockholm, där bröderna måste söka sin framtid, under
det fadern i mindre lysande omständigheter var bunden
i Karlskrona såsom president vid amiralitetet, hade
hon endast en kort tid varit ute i sällskapslifvet
och där blifvit tämligen obemärkt, då hennes
skönhet icke var af det bländande slaget och hennes
själsgåfvor mera vanliga. Att nu på en gång känna
sig förflyttad öfver hela denna armé af öfverordnade
och se sig uppassad till och med af konungen själf,
som då ännu både var en ståtlig man och omgifven af
krigaren-hjältens strålglans, kunde icke underlåta att
höja hennes lifslust, så att hon blef både spirituell
och öppenhjärtig, och med den säkerhet som framgången
ingifver råkade hon strax utveckla det osökta behag,
hvilket äfven om det är medfödt behöfver bifall för
att kunna slå ut.
Konungen hade också behandlat sin patient med all den
ridderlighet, som en krigare och furste under Ludvig
XIV:s tidehvarf ägde till sitt förfogande och därtill
med den aktningsfulla ömhet en gift barnlös man kan
skänka en ung person, som står på barndomens gräns.
För att emellertid icke på minsta sätt låta någon
skugga falla på den unga flickan, som han å andra
sidan kvarhål-lit utan tillräcklig grund, då hennes
skada var ringa, hade han först skickat bud till
modern, hvilken förklarat sig fullkomligt lugn, då
hennes dotter befann sig i så goda händer. Denna
bekymmerslöshet från moderns sida hade sårat
konungen, och för att göra sitt samvete rent hade
han efter-sändt fröken Taubes bror, schoutbynachten
vid kungliga flottan grefve Edvard Taube.
När nu konungen rest sig för sista gången från
bordet för att efterhöra sin patient, smög han sig
uppför trappan med icke fullt så säkra steg som han
velat, icke därför att han var rusig, utan emedan
han fruktade mötet med grefve Taube, som var känd
att vara en hetsig herre. Och han hade icke väl fått
fatt i ledstången, förrän han hörde röster ofvanfrån,
som talade alldeles för häftigt för att antyda ett
vänskapligt utbyte af meningar mellan syskon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
