Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
namn med sin hand, jag skrifver icke själf, och ändå
äro regeringens beslut kontrasignerade. Det är ju
höjden af mänsklig uppfinningsförmåga. Man får min
namnteckning utan att jag eller någon annan tecknat
mitt namn; hvem är då ansvaringen?»
»Ers Majestät under alla förhållanden!»
»Må gå! Lite chikan mer eller mindre gör intet! Men
nu måtte jag väl få respengarne.»
Konungen ringde på adjutanten, som härute skötte
kammarherrens syssla.
»Lämnades intet besked om denna presentens
återställande?» frågade konungen pekande på
namnstämpeln.
»Där stod visst några ord skrifna på paketet», svarade
hofmännen, hvilken både behandlades som spion och
gjorde tjänst såsom sådan, sedan konungen bytt om
uppvaktning så länge att han tröttnat.
Konungen vände på omslagspapperet och läste verkligen
en liten påskrift med förvänd stil. Där stodo utom
inbjudningen till benäget påseende äfven orden:
»Med gåfvor och gengåfvor . . .>
»Alltså kontant betalning! Där ha vi respengarne! Men
skulderna! Skulderna, Broman?»
»Dem går jag nu ut i staden att söka klarera. Och
om jag icke är tillbaka innan klockan sex i afton,
så skall Ers Majestät icke vänta mig.»
»Hvarför icke vänta dig?»
»Emedan ganska odunkla aningar, som gränsa till den
fullkomligaste visshet, säga mig att jag innan dess
är bysatt.»
»Stackars Broman! Och stackars mig! Du var den enda
trogne i detta främmande land, den enda åt hvilken
jag vågade säga allt. Vi voro de enda som höllo våra
sinnen klara, under det alla de andra läto sig bländas
och bedöf-vas af partilarmet! Och därför kunde vi ej
begagnas till några ändamål, utan blefvo kastade på
sopbacken! Vi voro inga stackare, Broman, men vi ha
blifvit det. Nu ser jag hofmarskalken komma! Säg i
hast hvar du har dina skulder, så skall jag uppbjuda
allt för att hjälpa dig! Hvar har du ditt namn ute?»
»Ers Majestät», svarade assessorn med en ömklig min,
»jag blygs att bekänna det, men mitt namn står mest
under Ert!»
»Det är för min skull således du skall krypa in?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
