- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
52

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Buffeljagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jägare uppsporrade buffelhjorden, hvars antal förr ofta
besteg sig ända till 1,000 stycken, men nu sällan upphinner
300, att springa in emellan de långt ifrån hvarandra
stående pålarna. Hafva jägarne tvungit de vilda djuren att
störta ditin, sätta de i fullt traf efter dem, ropa och
skjuta, till dess oxarne blindt rusa till sitt förderf, hvilket
de dock ansett såsom sin räddning. När de kommit förbi
jägarne i bakhållet, så springa äfven dessa upp, skjuta,
trumma och skrika, till dess alla tjurarne blifvit injagade
på den fördjupade skallplatsen, hvarest man ofvanifrån kan
med mera beqvämlighet nedskjuta dem med pilar eller
kulor. Midt i parken stod ett träd. Man sade oss, att
understundom uppklättrade en karl i detta träd och
afsjöng hymner till jagtens gud, när bufflarne anlände;
naturligtvis måste den karlen qvarstadna i trädet, till dess
alla bufflarne blifvit nedlagda.

Vi sågo på detta sätt en hel hjord af 35 stycken
efter tvenne dagars drifvande i djup snö dock till sluts
lyckligen instängd och nedskjuten, men gingo äfven
derföre miste om den narraktiga buffeldansen.

Vida intressantare var dock det jagtmanér, som de
Nord-Amerikanska jägarne kalla „afdrifvande“. Vi voro
några dagar sednare, alla väl beridna, samlade vid
Redriver och steppen deromkring. Efter flera timmars spårande
stötte vi på en hjord icke långt ifrån en större
hasselskog. En af de skickligaste Indianska ryttarne sprängde,
mera liggande än sittande på sin häst, med allt hastigare
och hastigare pilsnabbhet mot buffelhjorden. Det var en
herrlig anblick att se denna så lätta, oskodda häst och
hans käcka med svajande fjäderbuske prydda ryttare flyga
öfver slätten, som voro de en enda kropp, en ny centaur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free