Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Om Njål och hans söner, ur Njåls saga - 10. Beredelse till strid - 11. Floses och hans mäns första anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se någon annan utväg, och de skola göra alt för att
få makt med oss; ty de tänka, hvad ock likligt är,
att det monde blifva deras bane, om vi undkomma.
Och jag har icke lust att låta innebränna mig som
en räf i sin kula.”
”Nu går det som så ofta”, sade Njål, ”att mina
söner vilja gifva mig råd och icke låta mig råda. Så
gjorden I icke, då I voren yngre, och lyckades då
bättre hvad I förehaden.” Helge sade: ”Görom, som
vår fader vill, ty det skall mest gagna oss!” — ”Det
vet jag icke för visso”, sade åter Skarpheden, ”ty
han är nu nära döden; men jag kan gärna göra min
fader det till viljes att låta innebränna mig med
honom, ty jag rädes icke min död.”
Skarpheden sade sedan till Kåre: ”Må vi nu
följas åt, svåger, så att vi icke skiljas ifrån hvar
andre!” — ”Så har ock jag tänkt”, svarade Kåre; ”men
är oss ett annat öde ämnadt, så kan jag därvid intet
göra.” — ”Hämna då oss som vi dig”, sade
Skarpheden, ”om vi öfverlefva dig.” Kåre svarade, att
så skulle det vara.
11.
Floses och hans mäns första anfall.
De gingo därefter alle in och uppstälde sig
innanför dörrarna. När Flose märkte detta, sade han:
”Nu äro de dödens, efter som de hafva gått in. Vi
skola genast gå dit bort och uppställa oss så tätt till
sammans som möjligt samt se till, att ingen kommer
ut, hvarken Kåre eller Njåls söner, ty det blifver vår
bane.” Flose och hans folk gingo nu fram och om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
