Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter visste hon så godt som intet. Doek — detta
för henne olidliga tillstånd i skolan räckte icke
länge. Sedan hon omsider fått sin dräkt
moderniserad och långsamt men säkert kommit in
i vanorna, blef hon till allmän iörvåning för
sina forna vedersakare den ledande själen i
klassen. Hennes raskhet, hennes naturliga och
friska väsen, gjorde henne inom kort till
kamraternas gunstling, en sak hvartill hennes
egenartade skönhet i viss mån bidrog. Det rika obändiga
håret, den friska varma hyn, de strålande ögonen, den
rörliga munnen, som, när hon talade, i de fina
musklerna och dragen känsligt återgaf själfva talets
art, kommo en att glömma den inkorrekta näsan
och anletets allt för runda kontur. Hon var fri
från all slags sentimentalitet. Alla dessa
skolflicks-förtjusningar för personer, ting och förhållanden
voro för henne fullkomligt främmande. Det fanns
blott en sak, som satte hennes blod i svallning:
det var sagor och verser. Dem kunde hon berätta
och deklamera, och med dem vann hon sina
kamrater lika mycket som genom sitt friska sinne. För
de små flickorna diktade hon om allt hvad den
gamla Paraskovia en gång sjungit och nynnat för
henne; för de stora talade hon om sitt friluftslif i
skog och mark och göt kring det ett skimmer af
sin berättarekonsts omedvetna behag. Och i
andlös spänning sutto de små vid hennes tal om sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
