Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
lövar den sista lycka lifvet beskärde hennes gamla
fader. Allt detta gjorde att hon svarade ja, OQh två
månader därefter firades bröllopet i stillhet, ty
fjorton dagar därförinnan hade den gamle
Sveno-nius, den siste med detta namn, lagt sina ögon
igen och betalt sin gärd åt naturen. Martha
v. Steuch flyttade med sin man till Ojamaa gamla
kronofogdeboställe, som enligt traditionen för
hundrafemtio år sen brutits ut ur ödemarken af en missnöjd,
fronderande och fördrifven storman vid Lovisa
Ulrikas hof. Fågelvägen var afståndet mellan hennes
fädernehem och Ojamaa, hennes eget nya hem, icke
långt, och långt och var det icke heller om man
nedanför forsen for öfver strömmen i båt; men om man
ville följa landsvägen åt, fick man fara nära en mil
för att komma från det ena hemmet till det andra
Sedan gammalt kände Martha alla stigar i
Oja-maas stolthet den härliga skogen; hon kände hvarje
vrå i huset, hvarje buske i den gamla vanvårdade
trädgården, och till forsens dån hade hon lyssnat
mångfaldiga gånger och diktat ord till dess
högljudda basmelodier. Hon var redan på förhand
som hemma här i Ojamaas rymliga och låga rum
och omfattade detta sitt andra hem med lidelsefull
kärlek. Särskildt älskade hon denna omgifning
af uråldriga, ständigt gröna furor, som omgaf det
gamla herresätet och sträckte sig ned ända till
randen af Ojamaa fors.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
