Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slutade med qvalet. Det tycktes honom först
som om han ginge i en underfull värld af lockande
fröjder. Han mindes lystna ögon och höga spel,
mindes fyllda glas, som tömdes vid klang af fanfarer och
fröjderop. Ju längre han kom in i detta minnenas
land, dess våldsammare ljödo i hans öron
glädjeutbrotten. Löjet blef skratt och skrattet dog bort i
en paroxysm. Sinnets ungdomliga yra byttes först
ut mot vinets flyktiga rus och så detta mot den
tunga döfvande vallmon. Allt svårare blef det att
hålla glädjen fången. Så kom en natt då han
vandrat igenom det trolska landet. När den nya
dagen grydde, var steget uttaget — det lilla
steget, som skiljer rätt och orätt, hedern från
vanhedern. Vid minnet af denna dag kom reaktionen.
Han greps först af en tryckande ångest och sedan
af leda vid lifvet, en leda och ångest, som
småningom — i början med månaders mellanrum —
förde glaset i hans hand.
När det för den stackars Martha plötsligt
blef klart, att hennes man drack, då greps hon af
förfäran. Så stark var denna känsla, att hon tycktc
sig höra forsen högt och dånande ropa henne till
sig:—allt är slut, lifvet är blott en vämjelig dröm,
dess fröjd en kväljande dryck, kom till mig, här
mellan evig granit, under ständigt brusande
stjäm-blått vatten, här finnes glömska och ro! Så mäktig
var forsens maning, att hon för visso föjjt den, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
