Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag for gossen till prostgården i qväll. Det
är så öfverenskommet mellan prostens och mig.
Sköt du under tiden om lilla Maju, jag kommer
hem med det första!
Fru Martha gick in i barnkammaren, där Maju,
mörkröd af feber, halfslumrande låg i sin lilla bädd
och rosslande drog efter andan. Fru Martha stod
tankfull vid den lillas bädd och tårarna stego henne
i ögonen; plötsligt ryckte hon sig upp, kastade
en slängkyss åt den lilla, gick in i sitt rum, väckte
upp gossen, klädde hastigt på honom och på sig
själf. Tio minuter efteråt hörde v. Steuch huru
vagnen for i väg från gården. Hon hade i sin
brådskande oro glömt att taga afsked af honom.
Himlen låg tung och mörk öfver jorden. Det
hade regnat i snart fjorton dagar. Vägarna voro
eländiga. Vagnen, en gammal, hög, urmodig rysk
kalesch, kastades af och an i vägspåren. Så länge
de foro under de väldiga mörka granarna i den
åldriga skog, som omgaf det gamla Ojamaa, var
det så mörkt, att hon icke kunde se handen
framför sig. Detta mörker jagade upp hennes dunkla
ängslan i allra högsta grad. Skulle hon mista
gossen — han var ju hennes enda ankare och fäste — ja
då hade hon också gjort upp räkningen med lifvet!
Vid färjan var det i mörkret rent af lifsfarligt
att komma öfver strömmen. Färjkarlama gingo
med sina lyktor till stranden. Ljuset lyste i zig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
