Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sett så förskräckt och nyfiket på henne. Det
var ju hennes egen Karl, hennes egen älskade son,
som på det halfår hon icke sett honom skjutit
upp till en vacker yngling. Hon glömde all sin
oro, sin sorg, allt i glädjen att åter hafva honom
hos sig.
När fru Martha efter en lång konvalescens
åter kunde taga del i lifvet, hade mycket
förändrats på Ojamaa herrgård. Vårlöken hade vissnat,
sälg och syrener hade blommat ut, ängarna lågo
under lian, sommarns skönaste fägring var gången,
och främst—kronofogden v. Steuch hade lefvat ut
sitt lif och bäddats i familjegrafven vid sidan
af gamle Svenonius, hans hustru och fyra gossar.
Och nu var det fru Martha, som knappast
återställd måste reda ut afiärerna och taga godset om
hand, ty utom den lilla pensionen var detta det enda
hon ärft efter mannen. Och så viktig var denna
sak, att det att böija med icke kunde komma i
iråga att hon skulle resa med sonen till
Helsingfors, om hon också velat det. För öfrigt—hon ville
det icke mer; efter hvad som passerat ville hon
låta honom handla själf, själf bära ansvaret för
sina gärningar, själf fostra sig för lifvets hårda
skola. Från den stund det blef beslutet att han
skulle resa gick ingen dag förbi, då hon icke skulle
ha talat med honom om denna sak. Ord af den
varmaste kärlek och oro vällde fram ur djupet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
