Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen — hennes fria, vilda fors!—nu trälade, skäras i
bitar och fraktas till främmande land. Nu stod där
blott en krans af åldriga furor och granar kring
forsens stränder, bakom dem hörde hon redan
yxornas slag! Det lät som när timmermansmasken inne i
trädets märg och årsringar fullföljer sitt outtröttliga,
dödsbringande arbete. Furan må vara huru seg, huru
hög och huru stark som helst, en dag skall komma, då
den lilla masken bragt den på fall. Ack, i denna
härliga skog, där hade hon sett sin barndoms och
ungdoms fantasibilder taga lif och forma sina
luftiga gestalter! Där, i skuggan af de mossbelupna
granarna, där hade hon drömt sin korta
kärleksdröm och den vackra sagan om sin son Karl. Och
nu? Nn skref han, att han åter behöfde pengar,
dessa olyckliga pengar, och nu skulle det gamla
Ojamaa huggas ned till roten! Det var som om man
tagit en del af henne själf, af hennes eget jag, och
dock hade hon beslutit sig därför. Hon grät sig
nästan blind den dagen hon skulle teckna under
kontraktet, som lät stockpatronerna fålla ned den
sista resten skog, som fanns på Ojamaa gods;
handen skälfde och ögonen skymde, men hon skref
under. Den dag skulle ja komma, då han stod
själf-ständig, en fri, en stor konstnär, och då skulle han
taga sin gamla mor och sitt stackars utplundrade
Ojamaa om hand, men till dess, till dess fick allt,
ja allt, gå! Och allt gick. Och i utbyte mot stolta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
