Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin ungdomsfriska skönhet först hägrade för
honom.
Doktorn såg pröfvande på. henne. — Du vill
det icke, icke ens om det gäller lif och död?
Hon sjönk i tankar. Så letade hon fram ar sin
ficka ett bref. — En dag, sade hon, skall han
återvända. Kan han då säga mig mera än dessa ord?
Vill du höra hvad han skrifver?
— „Konstnären i mig, den är ditt verk! Ätt
känna djupt, att se, att iakttaga, att förstå tingens
mening, deras väsen, deras form och natur, att älska
allt det, som lefver och rör sig omkring mig, det är
ditt verk! Din allt uppoffrande kärlek har lärt mig
att fatta det. Allt hvad jag lär( här ute är
händigheten, färdigheten, men lifvet, själen i min
konst, ja det bästa af mina tankar och idéer, dem
gaf du mig. Du gaf dem mig i så rikt mått, att
ville jag själf rifva i stycken den guldtrådsväf af
dikt och sång du spunnit kring mig, vore jag likt
fjäriln, som okynnet slitit vingarna af, en
dödsdömd mask. Din ande bär mig genom lifvet, genom
världen, den bär mig en gång öfver döden, till
dem, som icke glömmas!“
— Och ser du, tilläde hon, — så här slutar han
sitt bref. — „Och jag — hvad gaf jag dig i gengäld?
Intet! Fyra år ha förgått sen du såg mig; jag
har icke kunnat gifva dig annat än mina bref,
ord, som illa återge mina tankar, ord, som skrifvits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
