Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en égard, som, när jag dagen därpå presenterade
mig för honom i mollskinnsbyxor, blå blus och
förskinn, sjönk betydligt under nollpunkten. Nu
blef jag tvärtom föremål för hans och
medarbe-tarnes skratt och åtlöje, något som sannerligen icke
var behagligt att höra på. Löjet föddes först och
främst däraf, att mina byxor voro bruna, hvilken
färg genast af kalken skulle få en gemen, köttröd
skiftning; vidare af att mitt förskinn var af oxhud,
styft och hårdt; det hade bordt vara af älg- eller
ren-hud, mjukt som ylle. Också mina verktyg
voro oändamålsenliga; de togos i skärskådande af
hvarenda man, och enhvar hade något ogynnsamt
att säga om dem.
Min debut var således icke lysande. Jag blef
genast satt till att hugga tegel. Man hade då
icke i Sverige kommit så långt, att man till ett
stort bygge anskaffade de enklaste formtegel.
Morgonen var kall och ruskig. När jag suttit trenne
timmar med tegelsten i famnen och gjort de till
utseendet enkla, men i själfva värket ganska
kinkiga slagen några hundra gånger, stod svetten i
pannan och ryggen värkte. Utom mina fingrar
förstörde jag otaliga stenar, slog antingen för många
svaga slag och tröttade ut mig eller för hårdt, så
att stenen splittrades. Hvad som dock var värre
var arbetames skämt med min oskicklighet: „Ja,
ja, män, det är annat än läsa i bok och rita på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
