Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nu kunde minnas denna genialiska
additions-metod för bråktal, skulle jag söka patent på den.
Säkert är, att alt se’n pojken hjälpte Pettersson,
blef eftersynen, jag vill inte säga slappare, men
menskligare.
Dagen börjades för oss alla, till och med för
„läsarne“, med åtminstone en sup. „Hämta
brännvin“ var väl strängt förbjudet på byggnadsplatsen,
men förbudet kringgicks på mångahanda listiga
sätt. Nykterhetssträfvandet var ännu i sin linda,
och jag har antecknat att alla söpo — icke ens
de så kallade „murbruksfruntimren“ ratade en liten
„knaberdass“ eller „gök“, närhelst de kommo öfver
den kära drycken. När arbetet senare gafs på
beting, tog supandet ofantligt af. Sanningsenligt
måste jag äfven tillstå, att aldrig ha de mest
eldiga viner sedan smakat mig som en sup däruppe
på ställningarna, högt öfver gator och gränder i det
nyss vaknade Stockholm. Jag fruktar, att i fall
min lott varit att som murare slita ondt i världen,
flaskan och jag blifvit alt för goda vänner.
Arbetet var orimligt väl betaldt.
Byggnads-svindeln hade icke ännu visat några verkningar i
Stockholm, och prisen voro ännu icke nedtryckta
till minsta möjliga. En riktigt slängd
betingsar-betare kunde förtjäna ända till 10 å 12 kronor
om dagen. Men det var ett tungt arbete. Att
tusental gånger om dagen kröka sin rygg, med af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
