Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sfer talade man icke „bondmål“, utan riktig
„tidningssvenska“.
Ehuru inkomsten icke var stor, så är det
gifvet, att i det frikostiga och gästfria Sverge,
där sparsamheten icke hör till folkets
kardinaldygder, „spenderingar“ tidt och ofta skulle förekomma.
Dessa afdruckos alltid under regnvädersdagar på
bakgårdar, i källarhalsar — en gång, minns jag, till
och med i stora sockerfat — eller i främmande
folks förstugor. Alla namnsdagar spenderade
dagens hjälte brännvin „öfver glatta gelaget“ och
kaffe åt kvinnorna; endast murare kommo i fråga,
„hackspettar“ och bärare voro uteslutna. Pick
man reda på någons födelsedag, som inföll under
arbetstiden, var det på samma sätt. En riktig
guldgrufva eller rättare bränvinskagge voro vi
nybegynnare. Enligt yrkets coutume flngo vi lof
att „spendera“ på Stenborgare eller Uddevallare
(en afskyvärd smörja), när det första hvarfvet
slagits; vi måste också spendera, i fall vi satte in
tvillingar (två stenar i stället för en) i hvalfvets
hjässa, spendera, om vi murat två koppskikt öfver
hvarandra, ett så groft fel, att den felande först
fick ett sittbad i en murbruksbalja, hvilket bekom
våra mollskinnsbyxor mycket illa. Byggherren fick
lof att spendera, då grunden lades, och då
tak-lagsöl firades. Lägga vi därtill, att själfva basarna
icke helt och hållet sluppo från spenderingen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
