Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varon var man åter kommen till en tid af lugn.
Den tyngsta bördan var för en tid lagd å sido,
och man hoppades på drägligare tider. Tyvärr
äro dessa drägliga tider, äfven då de äro som bäst,
tunga nog för arbetaren. Det är hårdt för hvem
som helst att arbeta tio till tolf timmar dag ut
och dag in i månadtal, äfven om man inom tjugo
år förtjänade en förmögenhet därpå. Huru skall
det då kännas för den, som med samma arbete icke
kan bomma till dörren för fattigdom ’och köld?
Vi pläga inom vår samhällsklass säga, eller
om icke säga, så älska att tro, det arbetaren blir
van vid sin ställning: han tynges ej at sitt yrke,
besväras ej af sitt arbete i samma grad som de,
hvilka hänvisats till hjärnarbetet, till ansträngandet
af sin intelligens. Detta är visserligen en sanning,
men en af dessa, som tåla vid den mest betydande
modifikation. Sant är, att där ett värkligt strängt
andligt arbete, skapande — konstnärens,
uppfinnarens — eller ordnande — vetenskapsmannens,
affärsmannens — förefinnes, så kan, hvad känslan
af ansträngning och möda beträffar, någon
jämförelse knappt komma i fråga. Det andliga arbetet,
fattadt ur den synpunkten, är ofantligt mycket
mera tröttande, upprifvande och enerverande —
hvilket framgår allaredan af det faktum, att den
muskeltrötte sofver godt efter sitt dagsverke, medan
den andligt trötte plågas af outhärdlig sömnlöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
