Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemman rymdes i den där maskinen, som åtta finska
hästar drogo upp för chausséen, så att det gnistrade
eld från hjulen. På tolf sådana hemman kunde
hundra femtio personer lefya, ha sin utkomst, år
ut och år in, son efter fader i alla tiders tid. Och
denna här mördaremaskinen, den afkastade intet,
gaf intet, jo, den gaf död, — förstörelse. Han
betogs af en känsla af skräck och hat för detta
förderfbringande ting, som stod där så svart, så
isande kallt, med skarpa, blanka reflexer som frusna
blixtar på den polerade ytan och de blanka,
svarf-vade metalldelarna. Ack, om han haft en ringa
bråkdel af hvad denna blodtörstiga maskin kostat,
då skulle han icke ha suttit här i julnattens
vintersnö och köld, då hade han nu varit hemma.
Hemma! Vid detta trolska ord kommo bilderna
från hemmets julfröjd och frid åter öfver honom
så ljusa, varma och tjusande. Han såg jullekarna
och dansen i stugan, hörde sången, barnens skratt
och glam, så tystnade det småningom omkring
honom, julbrasan flämtade allt mera matt, falaskan
lade sig på den, ljusen släcktes ett om ett, men
än tyckte han sig se sin fader vid skenet af ett
enstaka ljus ensam där uppe i högsätet, tyckte
sig höra huru den gamle monotont och sjungande
läste upp sin julpsalm. Men hvilken underlig psalm
det var, det lät icke som finska, nej, det var icke
finska, det var icke hans fader . . . Turkarna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
