Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade i fjärran vid horisonten. Det var Gråhara
båk som tände sitt ljus i vårnatten. Han tog åter
i telegrammet, läste de tvänne orden „kommer hem“,
och de orden sprängde upp porten till det
förtrollade berget, där han skulle finna hvad han icke
funnit sen han lämnade sin far och mor, finna ett hem.
Hans son kommer hem, de skola få ett hem
tillsammans de två. Kamrern var i en egendomligt
högtidlig stämning, han kände det som förr i
världen, när han ännu var ung, när han ännu
hoppades något af lifvet. Detta telegram, midt i
naturens vår, i dess nydaningsarbete, kom som
en hälsning från hans andes vårdagar. Det bar
hopp och löften med sig.
I denna feststämning kom han till sin bostad
i ett af de gamla snedställda trähusen vid norra
hamnen. Också här måtte något ovanligt ha
inträffat, ty dörren till tamburen stod på vid gafvel
och därinne från hans arbetsrum, hans allra
heligaste, hördes nojs och buller. Kamrerns panna
mulnade. — Hvad skulle detta betyda? Han steg in
i rummet.
Med ett utrop af förskräckelse for gamla
Lovisa, hans hushållerska, upp. — Hvad i herrans
namn har händt, kommer kamrern hem allaredan?
Och jag som ställt till skurning och storstädning.
Förlåt, förlåt, go’a kamrern men jag kunde aldrig
tro att . . . och så ha vi ju påsk om några dagar,
så att jag tyckte att det borde dock göras engång..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
