Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lovisa förtrodde sknrmadamen i hviskande ton
att kamrem antingen måtte ha blifvit tassig eller ,
ock skulle komma att dö, eller ock . . .
— Nå, hvad då
— eller också ämnar han gifta sig.
— Hm, ja, sade den andra betänksamt, det
vore allt värst för Lovisa.
I elfva år hade ingen målare eller tapetserare
rört vid kamrerns bohag, men nu vändes huset
upp och ned på två dagar, och när den tiden var
öfver, såg kamrerns forna hemvist ut så att han
själf icke kände igen det.
Men trifvas där, det gjorde han, ty det
anno-terades på Opris i kotteriet att han börjat att
lefva oordentligt, han uteblef ett par dagar från
sällskapet.
Kamrern gick och väntade. Alla dagar kändes
mest som långfredagen. Fettisdagen kom,
askonsdagen gick, skärtorsdagen hade tagit en ända,
ingen öfverste syntes till. Nu var långfredagen
inne. Ack, hvilken dag! kamrern var utan arbete
och dagen tyktes vara ändlös. Kamrern hade ätit
sin middag, tog nu sin pipa och sitt
Hufvudstads-blad och lade sig på den gamla, långa skinnsoifan
med sarg och ram af jaccaranda.
Han hade knappast somnat, innan han drömde
en så behaglig och skön dröm, att han aldrig
förgät den. Han och hans August, |en lång ståtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
