Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kamrern steg, upp, han var synbarligen bragt
ur koncepterna. Väl tio minuter förgingo utan
att man hörde annat än hans knarrande steg och
sonens lallande „skål far, skål pappa 1“ som för hvarje
gång uttalades med alt mera osäker stämma.
Lampan spred sitt sken öfver tekök, glas och flaskor,
öfver öfversten som satt där röd i synen med ett
drag af fientlighet och hån öfver det runda
upphettade ansiktet. I halfmörkret utanför den af
lampan belysta cirkeln gick kamrer Strand, då och
då kastande en mörk blick på sin son.
— Jo — sade öfversten utan inledning, som om
han fortsatt ett påbörjadt samtal — han hade
synbarligen tänkt och rufvat öfver, hvad han nu ville
säga, ty ehuru det, som han sade, kom utan
inledning, oförberedt, midt i hans af de många toddarna
omtöcknade hjärna, höll han dock reda på
tankegången — — — den där Alexei Sidorovitsch är
en fullfjädrad rackare, det är han. Hör du far!
bar någonsin du haft en sådan där riktig
medelmåtta till öfverman. En, som af en slump, af en
naturens nyck, är litet öfver dig, just så mycket,
att han alltid generar dig, att du aldrig kan komma
fram. Han sitter där som en plugg. Han känner,
han vet, att han är dig underlägsen och just därför
förföljer han dig. Hvarje det minsta förslag, den
minsta företagsamhet från en underlydande är en
förebråelse, är en personlig förolämpning mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
