Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i lufthafvet i det oändliga blå, tills man såg som
ringar efter ringar sväfva fram. Och åter, när man
ung och öfvermodig låg ute på kobbarna i
höststormen och väntade på allorna! Stormen hven, så att man
icke hörde kamratens tal, där han satt bredvid en;
vågorna slogo högt och slogo hårdt. Men midt i
naturens uppror, i hafvets fräs och skum, reste sig
granithällen, fattig, fårad, skroflig, men trofast och
säker.
Och ångaren sköt fram mellan kobbar och
skär och holmar, och så styrde vi in i Helsingfors
bamn. Bländande solljus — morgonluft — friska
vindar! Borta åt Sömäs rosiga morgondimmor,
som långsamt vajande seglade längs hafvets yta.
Var hälsad, du hafvets härliga dotter, Helsingfors!
Medan landgången sköts ut, satt jag på däck
och spanade efter bekanta; jag fann dock ingen.
På stranden promenerade af och an en högst
elegant herre. Han bar en skinande storm, ljus
vårtoalett, några liljekonvaljer i knapphålet, vaxade
mustascher och monocle i ögat. Han betraktade
mig uppmärksamt.
— Que dieu vous bénisse, mon sauveur, mon
ami!
— Mr Chauvin! Ni här! Nå det må jag kalla
ett lyckligt sammanträffande.
Och på en perfekt nyländska hälsade han mig
välkommen. Ni kommer som efterskickad, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
