- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
221

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken de ödesdigra kistorna varit nedgräfda, från den,
i hvilken Skojar-Lotta nedstörtat. På sidorna om dem
grupperade sig åskådarne med olika sinnesrörelser
vex-lande i sina drag. Skymningen var ännu ej så stark,
utan att kämparne mycket väl kunde iakttaga
hvarandras rörelser.

Redan vid första anfallet, som gjordes af patern,
såg Philip de Vallée tydligt att hans afsigt var att
få ned sin motståndare i något af hålen. Grefve
Philip uppbjöd för den skull hela sin förmåga att
hålla patern ifrån sig. Denne, som till en början
varit temligen lugn, började dock snart att förifra sig
och vid åsynen häraf blef motståndaren om möjligt
ännu mera kallblodig.

Plötsligt kände Philip de Vallée att munkens dolk
rispade hans venstra arm. Han lät dock ej märka
någonting, men i paterns ögon såg han liksom en
stråle af skadeglädje. Det kunde likväl ej länge döljas
att grefve Philip var sårad, ty blodet började
småningom sippra fram genom rocken.

Asynen af blodet verkade på munken ungefär
det samma som det skulle gjort på en tiger.
Glömmande hela sin försigtighet störtade han på grefven
för att tränga honom ned i djupet. Men Philip de
Vallée bibehöll lyckligtvis ännu hela sin kraft och
sinnesnärvaro; det dödliga sting, som pater Dulon
riktade mot hans hjerta, parerades och i stället gräfde
sig hans egen dolk djupt in emellan ett par af paterns
refben. Munken vacklade, famlade med armarne i
luften och störtade derefter baklänges ned i den källare,
der han haft sina skatter gömda. Ett doft rassel när
kroppen föll på de der hopade rishögarne; derpå
inträdde grafvens tystnad.

Men, äfven Philip de Vallée vacklade och skulle

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free