Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den och gjorde tecken åt kuriren att han var
observerad, ropade sedan gång på gång på sin
hustru Antoinette och sonen Gustave François.
För-gäfves — ingen tycktes observera hans gester och
hans befallningar, icke kuriren som muntert blåste
sin fanfar, icke Antoinette, icke Gustave François.
Nu gick Per Adrian otålig in till sig, väckte
sin hustru och klädde sig i största hast i sina
bästa kläder, en gammal hofdräkt af flandrisk
sammet i guldbrun färg med engång försilfrade
kopparknappar, sökte rätt på en maläten
puderperuk, som ännu vid högtidliga tillfällen kom till
heders. Och när han nu i en gammaldags
extemporerad gala åter kom ut på förstugukvisten, fann
han där sin kära hälft, Antoinette Cordelie
Glan-senstjerna, likaså utpyntad i sin ståtligaste dräkt
i blommig amiens med pocher af körsbärsfärgadt
siden, allt till den grad improviseradt att de båda
makarna brusto ut i hjärtligt skratt, när de
plötsligt på denna tidiga timme sågo hvarandra i
dräkter från deras ungdoms dagar.
— Du ser ju ut som för tjugu år sedan, när
du kom från hertigens spelparti, den där olyckliga
morgonen––––––-
— Och du då Antoinette? Kommer du från
operan eller hvad? Men tyst, Gustave François
kunde höra oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
