Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet, slog armarna om halsen på Gustave François :
„Min son, min son, du får aldrig glömma mig, du
har varit mitt enda hopp, min enda glädje i detta
land, där sommarn är utan värme och vintern
utan sol, för din skull har jag fördragit fattigdom
och vanära — hör du vanära. Jag skall ej kunna
lefva utan dig“. Och med en patetisk gest, inlärd
men dock sann, slungade hon ut ord som tolkade
hennes förtviflan öfver den skilsmässa som nu
förestod. ,,0h pays du nord, oh pays cruel, tu
as pris mon art, tu prendras mon fils, prends donc
aussi ma vie inutile et triste, donne moi enfin
ton dernier don, l’oublie, le tombeau, le repos
éternel.“ Och hon kastade sig raklång på
kanapén, medan tårar strömmade från hennes ögon,
och våldsamma snyftningar skakade hela hennes
person. — Per Adrian stultade efter en
potpourri-kruka med hjorthornssalt och en flacon med eau
de luce. Gustave François kastar sig ned på knä
framför sin moder och besvär henne i de
ömmaste ordalag att vara lugn; han skulle aldrig,
aldrig lämna henne om hon det önskade.
Men då for fru Antoinette upp. „Non, non,
res! Du skall resa, konungen kallar dig. Hör,
du, konungen min gynnare. — När du kommer
till Paris skall du gå upp till Meudon, till
värdshuset „Les trois lions dorés“, kyss dörrposten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
