Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag bief soldat, och så kom träbenet och jakten . .
ja, ja. Inte gör det något att hon är litet äldre.
Skuggan af ett löje gick öfver Gustave
François’ anlete, och hans tankar började nu att gå i
en annan gir. Ja, denna lilla förtjusande
Gab-rielle, han mindes henne när hon som liten flicka
hemtades från Eremitaget upp till dem för att
tala franska för hans mor. Så söt hon var, när
hon babblade de franska fraserna, och huru hon
dansade! Så fjunlätt, så ljuf, så vacker, med
tindrande bruna ögon, röda läppar, det varmbruna
håret öfver den guldgula klädningen, ah hon var
som en älfva, mjuk, fin, som sagornas
älsklings-skapelser. De små fotterna stucko i dansen fram
under kjortelfållen med en grace och en styrka
som tjusade madame Antoinette och lät henne
högt gifva sin förtjusning till känna med ett c:est
une merveille, c’est un miracle. Hennes varma
blickar, hennes diskreta, mjuka skratt, hennes
grace, kvinnans grace redan vid tretton år, gåfvo
glans och glädje, lyftning och hopp åt det fattiga
tunga lifvet på Mankala gård.
Veckor bodde hon där om vintrarna, och i
veckor bodde han sedan hos onkel Ulfsparre på
Eremitaget och läste sin matematik. Så hade år
försvunnit, och de hade vuxit upp, och med dem
deras barndomsvänskap, som bytt natur och blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
