Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med mycken hetta föll nu Jägerhorn in,
sägande att han, en adelsman och kungens officer
icke behöfde midt i natten ligga på landsvägen,
att han.........
— Om icke kapten Jan Anders Jägerhorn
känner lösen, slipper han lika litet in som någon
annan.
— Kallar I mig han, Ers nåd skall I säga,
utfor Jan Anders.
— I är ingen nåd för mig, och unge
Nordberg vände sig tvärt om för att återgå in i
fästningen. Nu red Gustave François fram och
ropade till honom: — Albert, känner du icke igen
mig. Nordberg kom åter ut. — Är det du, Gustave
François, hvad gör du ute på vägarna i
sommarnatten och i slikt sällskap till ändå?
— Jag rider i kungens bud må du tro, men
kom för sent till Lovisa, så att icke kännande
lösen, får jag väl vända om till Miklom för natten,
om du icke vill hjälpa oss.
— Ber man mig på det sättet, är det en
annan sak. Nå stig åt sidan, här, så att soldaten
icke hörer oss.
Gustave François hoppade ner från
hästryggen, gick bort på andra sidan af vägen. Nu
hvi-skade Albert Nordberg i hans öra „lefve
konungen“. Skrattande tilläde han, nog känner Jäger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
