Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stave Francois’ far och mor i armod och nöd till
årslånga umbäranden — omöjligt, ty just hans
mor var nästan den enda af deras stånd som
städse tog denna tyrann — som de kallade
honom i — försvar — ja i det varmaste försvar. Om
han blott nu kunnat tala vid henne; han hade bedt
henne tala om det framfarna, det som varit förrän
han kom till. Men ack, han kunde icke fråga
henne i detta nu. Och dock, han var nästan viss
om att hans mor, hans gamla vän Ulfsparre och
hon, hans barndoms ljufva minne, Gabrielle, de
skulle alla bestämdt ha afrådt honom från att
ingå i detta förbund, där han nu var, där han
af-lagt en bindande ed, som, om han bröt den, skulle
haft vanäran till följd — kamraterna skulle stöta
ut honom; det .hade de gjort med Armfelt som
sedan sköt sig på Isnäs. Ju längre han tänkte
sig in i saken desto svårare blef det för honom.
Men nu kommo hans faddrar och förde
honom åter in jämte Blomcreutzarna och
Rehn-stjerna. Dem anvisades en plats framför den
styrande och befallande, som höll för dem följande
hälsningstal:
— Klara, skinande och klart skinande bröder.
Jag hälsar Eder välkomna i Walhallaförbundets
namn. Välkomna till det stora arbete, som
väntar Eder! Du Balder den fagra, du känner denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
