Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järn brändes. Af det som smidts och svetsats
samman var mycket vanskapligt, en del hade i
andra händer än Sprengtportens kunnat blifva hela
landet till gagn och välsignelse, det verkligt goda,
det nyttiga, det beståndande var minimalt, och i
den form det fick blef till och med detta ett
farligt vapen, som kunde såra åt två håll äfven i
skickliga händer. Den stoltaste tanke som
formats i detta förbund — själfständighetsidén —
blef här ett brott, ett trohetsbrott mot den konung
som medlemmarna — militär och adel — främst
varit skyldiga att förvara.
Förbundets driffjäder hade att börja med
varit personlig ärelystnad, måhända med ett undantag
för den dunkla drömmaren Jan Anders Jägerhorn.
Men snart nog blef detta förbund ett hem för alla
politiska lidelser. Partihatet från mössornas och
hattarnas tid glödde ännu under det hela. Hvad
den enskilde icke vågade säga ut, alla de
hämndplaner han rufvade på, gömdes väl i de halft och
helt sekreta förbundens och sällskapernas
förhandlingar. Här fick hatet näring, hotet styrka,
hämnden kraft. Och när 1786 års riksdag med sina
otroligt uppdrifna lidelser, sina partistrider, som
gått öfver till en förbittrad ståndskamp, ännu mera
blåste på den gamla glöden, då var Valhalla
förbundets storhetstid inne. Det samlade inom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
