Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Hans Majestät beordrad att resa direkte till
Stockholm.
— Mais voilà, det må man kalla tur, säger
Montgomerie. Att de kände hvarandra förut,
talade han icke om.
Och båt efter båt lägger till vid bryggan,
och glada hälsningar, lyckönskningar och utrop
af öfverraskning och munterhet, skämt och kurtis
höras under tallarnas allvarliga, hemlighetsfulla
mummel. Glada färger, blommigt siden, amiens
och nettelduk tryckt som rouen-porslin, plymer,
solfjädrar och band, topaser och turkoser lysa,
glindra och blixtra i tallskogens mjuka, ljusa skugga,
medan silfverbröllopsgästerna ordna sig med
spelman Mickelsons nyckelharpa och grufarbetarnas
fioler i spetsen till ett långt, ståtligt tåg, som
sjungande, pratande, skrattande, som om allt
varit sol och ljus, utan aning om mörka tider, drog
mot gården. Ah, hvilken härlig dag. Vågorna
slå friskt mot strandens stenar. Vinden susar sina
jubelsånger. Solguldet sipprar fram mellan
tallarnas kronor, färgar stammarna och vägens sand
i lysande cadmium.
Nu kommer det långa tåget till byggnadens
förstugukvist. Här står bredbent och jovialisk den
storväxta öfversten Johan Henrik Munck,
Manner-skantz’ svåger, med en väldig silfverpokal fylld med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
