Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minuten. Anne Catherine och lilla Blomcreutz,
Stafva själf med Gustave François, Sofie och
prest-mannen Nymander ställa sig upp i menuetten.
Lutan klingar, gigor ljuda, nyckelharpan surrar, det
bräckliga golfvet sviktar, dansen är i iull gång.
De som druckit för mycket söka sig stapplande
ut till s3Trenbersån, andra gå till Talludden för att
hvila sina tunga hufvuden i den mjuka ljungen.
Då höres där plötsligt ett väldigt dån från
fjärran, allt tystnar med ens, skrattet stelnar på röda
läppar, musiken upphör, ögats eld slocknar hos
de unga. Dånet tager till — kanonerna tala från
Sveaborgs murar.
— Kriget! ropar öfverste Montgomerie, och
blickande öfver till Gustave François, säger han
mörkt: ,,han vågade det ändock“.
— Nej, icke kriget. Hans Majestät konungen
kommer, ropar gamla landshöfdingen Armfelt. Och
där blir en villervalla, en gränslös förvirring, alla
rusa efter hattar, käppar, kappor, blott några få
taga ett hastigt afsked, alla som kunna skjmda
mot Talludden. — Till båtarna, till båtarna! heter
det. När skaran kommer nära rundtemplet på
udden, häfves där, från helgedomens inre, upp ett
oerhördt skrik, ett förtviflans skrän: Inte ännu!
inte ännu! hör I inte, vi äro icke färdiga! —Men
ingen hör på ropet, och i sin förtviflan rusa half-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
