Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den från klippön och ger återsvar på Stansvikens
brygga. Landshöfdingen kastar hatten i vädret!
— Lefve konungen ropar han; och oaktadt allt,
trots allt, ropa alla, Montgomerie, Rehnstjerna,
Blomcreutzarna, ja till och med flickorna
Gardemeister sitt jublande: — Lefve kungen! Alla skynda
i båtarna, som nu lägga ut i ifrig rodd mot
staden. På bryggan står silfverbruden kvar med sina
vajande strutsfjädrar i håret, mellan kyrkoherden
och Munck, Stafva och några andra.
— Herren kom precis, nästan på dagen som
han iofvat, säger Munck.
— Herren har gjort en stor dumhet, säger
Stafva.
— Herren bevare Herren, han är dock den
ende, som kan hålla samman vårt oroliga Sverige,
säger Ulla Lisa.
— Hennes nåd har så rätt, Amen, säger
kyrkoherden Nymander.
Nu kommo oreaderna och dryaderna, illa
medfarna, med sminket på sina ansikten, toiletterna
bristfälliga och i oordning. — Hvad har händt?
fråga de bedröfvade och icke så litet förargade.
— Mars har stigit in i skantzen Manner och
drifvit sånggudinnorna på flykten, svarar Munck.
Och alla gingo i tunga tankar mot
Stansvikens gamla byggnad.
■ ’ IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
