Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missnöjd därmed; men hon endast 1er och säger,
i det hon med möda reser sig: — Han är ju så god.
Grefvinnan Posse, fru Björnram — du vet
ande-skådarens — jag och fyra soldathustrur ha fått
följa med. Kriget står ju för dörren, och jag
måste till Eremitaget, för att taga hand om gamla
far och allt hans, ty just i dessa nejder, i vår
kära hembygd torde den första
sammanstötningen med fienden äga rum. — Och jag har varit så
sjösjuk under hela resan, ännu går allt ikring för
mig, stöd mig, Gustave François. Och med en
förtjusande åtbörd af ömhet, förlägenhet och ett
litet grand koketteri lämnar hon sig i hans armar.
Trenne år hade förgått, sedan de två sett
hvarandra, tre långa år. De hade så rnycket att
säga och fråga, att de vid detta alldeles
oförmodade möte grepos af förlägenhet. Hvar börja,
hvar sluta med frågorna? De sutto tysta, ty
glädjen är ordfattig, den har icke ett rikt utbildadt
språk som sorgen. De kunde endast se på
hvarandra och le af glädje öfver att åter mötas. Nu
öfverraskades de af generalskan Posse,’ som
oför-modadt trädde in, sökande rätt på några sina
effekter. Gustave François rodnade starkt, medan
Gabrielle presenterade honom.
— Kornett Glansenstjerna, det gläder mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
